ingen kommer tro dig

Man skulle kunna skriva en lång bok om den gångna säsongen men ingen som inte var me skulle fårstå den ingen skulle kunna fatta hur det egentligen var inte utan att upleva den. Bokens sista kapitel om livet i stugan en enda stor fest 8 dagar i sträck det var nått utöver det vanliga. Galna förfester och svinniga efterfester umgånge och ett sista farväl.

så de är nu jag sitter i borlänge halvägs hem väntar bara på att jag och elin ska ta t¨getr mot stockholm.

jag för försöka låta bli att tänka låtsas som inget har hänt så fort ett minne av säsongen kommer så får jag tårar i ögonen inan folk skulle åka hem idag så var det rikigt svårt att låta bli att gråta man ville inte gråta mest för att det tar bara fram känslan över att det roliga e slut vi sa vi ses till varandra för att påminna oss om att vi ses igen... Vi låter inte det bli ett slut vi låter de bli en början på en lång vänskap.  trots allt bor jju alla i sverie de går tåg eller man kan ta bilen och bara man tar tag i det hela ska de nog lösa sig.


sista dagen

Idag är det söndag den sista dagen i min fösta egna l'genhet kan inte säga annat en att jag trivits väldigt fint i idre i lägenhete som jag delat med viktor och amir och att bo på hsb med amssa andra glada sesongare att bara kunna gå över till någon granne när man har lust alla minnen som skapats alla legendariska fester.

men en så länge är det inte slut en vecka till i stugan med 70 andra glada en veckas fest skidåkning och ett enda strot avsked...

snart e jag till baks i stockholm om en vecka och en dag så är jag där....


snart slut:::

Om 3 veckor befiner jag mig förmodligen hemma i stockholm... >Fan vad tiden har gott snabbt. det skänns helt sjukt. PÅ sett och viss ska de bli skönt och komma hem till gamla vänner familjen och välkommna våren i stockholm vandra runt på stan och bara ta de lungt í vår solen. Men faktist är det så att hemkomsten skrämer mig jag vill inte hem livet är för bra här uppe för lätt och för roligt. Allting finns här inge bekymer om jobb inge bekymmer om vad man ska göra det finns alltid här alla vännerna samlade på samma ställe och man  kan bara knaka på en dör breve för att få en trevlig kväll. Inge planerade buss turer och chat om jobb tidigt/sent eller skola och plugg.... Det som känns mest jobbigt är ju också att lämna alla eftersom om 3 veckor åker alla hem till sig och vännerna är ju utsprida mellan luleå och anderslöv blir för jävla omständigt och träffas över en kväll. Hemma är ju iallfall alla inom en 3 mils radie.

Så nu ska jag jobba fram tills tisdag minna sista dagar. Sen kommer syster i 3 dagar. sen blir de massa skidåkning massa festade massa solande och bara chil. Sen vecka 16 avslutas med att vi de flesta 70stycken ska bo i en stuga på fjälet och bara leva livet...

håll huvudet uppe de finns alltid nått posetivt att tänka på



RSS 2.0